Las Palmas

juni 9, 2012 i Gran Canaria, Las Palmas, Shopping, Triana och Vegueta

För den kartfrälste räcker det med en blick på det uppstudsiga lilla utskott på nordöstra Gran Canaria som härbärgerar Kanarieöarnas kosmopolitiska huvudstad för att inse att här finns saker att hämta.

Staden hänger sig fast längs ett näs – som smalast bara ett par kvarter brett – mellan öns cirkelrunda huvudyta och den knaggliga halvön La Isleta.

I den östra inbuktningen: en av Europas största hamnar. I den västra: en av världens förnämligaste stadsstränder, den tre kilometer långa Las Canteras.

Las Palmas är inte ”Kanarieöarna”. Las Palmas är en stor spansk stad med nöjes- och kulturliv därefter. Men den har en egen tillbakalutad karaktär med arkitektur lånad från Latinamerika.

Trots att vi har att göra med en liten storstad är det inte fel att börja i strandänden.

För fyrtio år sedan fanns bara fiskarkåkar där i dag Las Canteras otadliga strandpromenad löper. Den som minns 1970- och 1980-talens Las Canteras frammanar förmodligen en lite sunkig bild av en överfull och skräpig strand, som helst borde överges för de fräscha nya turistorterna på sydsidan av ön. I dag har mycket riktigt majoriteten av turisterna flytt till plastorterna i söder, vilket gett staden möjlighet att utveckla strandens fulla potential.

Las Canteras är i dag en stolthet för lokalbefolkningen; populär men aldrig proppfull, klanderfritt ren och med ett badvatten som bakom ett skyddande rev faktiskt kan ge en lite karibisk känsla om man bortser från de fem grader som fattas.

Men varför kommer då inte alla till Las Palmas och solar numera? Det krassa svaret är att det är molnigare (och grönare) på nordsidan än i det turistindustriella komplexet Puerto Rico-Maspalomas.

Det fina i kråksången är då att det inte gör ett smack. En dåligt väder-dag i Maspalomas (för sådana förekommer även där) kan bli outhärdlig för den som har större ambitioner än att läsa sönder influgna svenska kvällstidningar. I Las Palmas öppnar samma väder dörrarna till kultur, nöjen och shopping.

(Triana, härligt shoppingområde i Las Palmas)

Då ska man promenera eller utnyttja det utomordentliga och billiga bussnätet. Det är meningslöst att köra bil i stan. Trafikrytmen är hård, och det tilltagande välståndet packar affärsgatan Mesa y López, Plaza España och östra kajleden med fordon i rusningstid.

Det långsträckta Las Palmas byter skepnad ungefär varannan kilometer. De nyare kvarteren mellan Las Canteras och hamnen kan bli trista i längden, men en välgörande kontrast väntar några kilometer söderut med buss 1, 2 eller 20.

I de äldre stadsdelarna Triana och Vegueta är det behagligt att spankulera i gränderna mellan katedralen, museerna och butikerna på Mayor de Triana. Synd bara att tillträdet till havet är avskuret av en rad trista betonghus och en välfylld trafikled.

(San Telmo parken i Las Palmas, nära Triana)

Det var här nere Las Palmas grundades 1478, sedan ursprungsbefolkningen guancherna kuvats. Christofer Columbus bodde i staden ett tag innan han kastade loss för att hitta genvägen till Indien. I dag har Columbus hus gjorts till museum över bland annat hans resor.

Kanarieöarna och Las Palmas blev en naturlig replipunkt för erövringskonvojerna västerut, och den latinamerikanska kopplingen är mycket påtaglig än i dag. Tusentals kanarier har sökt lyckan i väster under magra år, och Venezuela, dit många sökte sig, kallas än i dag ibland för ”den åttonde ön”.

I Las Palmas stöter du på guatemalanska servitriser, argentinska taxichaufförer och ecuadorianska butiksbiträden. Och de känner sig hemma. Dialekten som talas är som hämtad från Caracas eller Santo Domingo, bussarna kallas ”guaguas” precis som på and­ra sidan Atlanten, och den lokala spriten är – just det, rom (Ron de Arehucas).